Min efterlysning tog fart efter några hårdare ord, haha. Har fått in del önskningar så nu ska jag nog ha att göra ett tag. 

Familjebild - check! 
Kärlekspar - check! 
Syskonbild - check! 

Jag fick två kommentarer på förra inlägget och jag får väl svara på dom här och hoppas på att ni läser dom. 
Vicki - jag har redan hunnit få in familjeönskningar men om jag får så hör jag gärna av mej om det är så att jag söker fler familjer när jag betat av de som står på listan nu. För absolut gäller kärlek mellan mamma och barn - finns det något finare egentligen? :) 
Tommy - jag har inte tänkt ut några speciella "teman" än mer än att jag vill fylla ut mina önskningar om familj, kärlekspar eller syskonpar. Och som sagt, de tre önskningarna har redan fyllts. Men det brukar dyka upp ideér i skallen på mej som jag vill ha olika folk till och då är det bra med frivilliga offer (om du är intresserad)! ;)

Jag kikar ofta runt på olika bloggar och andra internetsidor som innehåller massvis med fina foton. Jag kan väl säga som så att min prestationsångest inte direkt sjunker.. Med flera kommande fotouppdrag så måste jag verkligen skärpa mej, dags att öva upp skillsen och få igång mej själv. Känner mej lite ringrostig efter några månaders uppehåll så därför söker jag nu några frivilliga offer! 

Jag söker först och främst ett kärlekspar! Har inga större krav mer än att ni ska känna er avslappnade ihop. Jag söker även barn, ålder spelar ingen roll, sålänge de är glada och gillar kameror. 

Kontakta mej via mail ([email protected]) eller FB vid intresse. Ni får såklart några bilder som tack för hjälpen! :)

Jag som testade klicker för några år sen tappade snabbt intresset.. I tisdags var det sista tillfället på unghundskursen (mycket tråkigt att det inte är fler träffar..) och där fick vi lära oss hur man "klickar in" hundarna. Fisen och jag kämpade verkligen in i det sista men hon var inte riktigt med på noterna. Som vanligt!
Igår körde jag ett pass här hemma och det var samma visa där..hon ville inte riktigt.. Så jag bytte hund! Tog in Trollet i köket och Fisen fick snällt sitta utanför grinden och titta på. Det tog Trollet ca fem minuter så hade hon fattat grejen! 

Och, såhär går det till! 

För att få hunden att förstå vad klicket innebär så får man börja enkelt. Jag håller min hand bakom ryggen och tar fram den, "presenterar den" för hunden. Alltså håller den öppen och stilla. När hunden så lite som bara tittar åt handen klickar jag och ger belöning. Jag håller handen bakom ryggen och upprepar flera gånger. Snabbt lär sej hunden att om den tittar på handen klickar jag, belöning kommer. När det fastnat tar man steget längre, hunden ska trycka nosen mot handen. Eftersom hunden har vanan inne att titta och bli klickad så tittas det bara. Jag håller still handen och väntar ut hunden. Frustration kommer då hunden inte förstår vad som förväntas och då kan det hända att hunden "pekar" mot handen eller t o m buttar på den, direkt klickar jag och belöning kommer. Så fortsätter jag till hunden lägger nosen mot min hand! 

När jag testat Trollet igår och det var dags för hennes paus så gjorde jag ett nytt försök med Fisen.. Hon hajade grejen direkt! Precis som om hon tjuvkikat på Trollet. Min lilla gulleunge! Idag har vi tagit fram en sittdyna som vi ska klicka in.. Så kul!!

Två godingar! Tula är människovalpen som våra goda vänner och uppfödare M & G har fått fram till världen och vi har fått äran att vara hennes gudföräldrar. Supermysig unge, jag saknar henne redan även fast jag pussades med henne i helgen!

Nu är det tomt här hemma. Som ni vet så åkte Norris hem för några veckor sen. I helgen åkte Delilah hem oxå. Hemi är i hundgård om dagarna så det är bara jag och tjejerna inne nu. Konstigt hur snabbt man vänjs vid.. "Bara" tre hundar och det är tomt.

Nu är påsken över..snart iaf! Jag har njutit i allra högsta grad. Påsk innebär massa god mat, massa godis och massa ledighet..för sambon. Visserligen är det ingen vila för det..norgeresa, familjemiddag, ridturer och kvalitetstid med hundar. 

Idag fick jag en fråga om varför våra hundar skäller så mycket. Ja, vad svarar man på det? Efter frågan hade ställts fick jag ett svar av den frågande själv; "Men alla hundar skäller ju i stort sett när man går förbi dom." Ja..vad säger man då? 
..ibland är jag inte alls upplagd för hundsnack med människor som man från början vet att de inte kommer förstå mitt svar. 

Önskar vi i By.. :)

Förra veckan började Fisen löpa. Med löpet kom ett grinigt humör. Inte mot mej men mot andra som vi inte känner. Det talade hon minsann om med hela kroppen att de INTE va ok. Så även på kursen. Herregud tänkte jag, hur ska det gå nu då..jag som kämpar med hennes motivering heeeela jävla tiden! Hon var inte bara grinig utan lat! Hon la sej ner på marken och kollade in de andra när de tränade som bäst. Och jag fick stå där. Med godis och leksak. 
Några moves fick vi in dock..men det var väl inte vår bästa träningsstund, så att säga. 

Men. Så kom andra veckan på löpet och igår var det femte tillfället på kursen. Jag var föreberedd på en grinkärring såklart och till en början var hon inte direkt imponerad av de andra.. Vi fick gå en promenad och träna hundarna på att inte dra i koppel (som vi för övrigt aldrig har haft problem med) och före oss i ledet går en liten snygging vid namn Bullen, han är en Cavalier King Charles Spaniel (för er som inte vet så är de små, mjuka och håriga). Efter en stund märker jag på Fisen att hon spanar in honom mer och mer, när de tillslut hamnar en bit framför oss och de försvinner i en kurva så blir hon alldeles till sej och vill efter! Det var hennes "kärlek vid första ögonkastet".. Fisen blev kär! Innan kursen var slut för kvällen så hann de t o m få till en liten avskedspuss i förbifarten.. Supergulligt! 

Något annat jag blev väldigt glad för vid det här tillfället var leken mellan mej och Is! Vi fick köra en inkallning och då hade jag tagit med mej "jack-ludd". Sånt som sitter fast med knappar i huvan.. Som jag nämnt trehundrasjuttioelva gånger förut så jobbar vi med motivering och att komma igång, igår lekte hon som aldrig förr! Jättekul!