Sjöbyn, del 4 och 5.

Förra veckan började Fisen löpa. Med löpet kom ett grinigt humör. Inte mot mej men mot andra som vi inte känner. Det talade hon minsann om med hela kroppen att de INTE va ok. Så även på kursen. Herregud tänkte jag, hur ska det gå nu då..jag som kämpar med hennes motivering heeeela jävla tiden! Hon var inte bara grinig utan lat! Hon la sej ner på marken och kollade in de andra när de tränade som bäst. Och jag fick stå där. Med godis och leksak. 
Några moves fick vi in dock..men det var väl inte vår bästa träningsstund, så att säga. 

Men. Så kom andra veckan på löpet och igår var det femte tillfället på kursen. Jag var föreberedd på en grinkärring såklart och till en början var hon inte direkt imponerad av de andra.. Vi fick gå en promenad och träna hundarna på att inte dra i koppel (som vi för övrigt aldrig har haft problem med) och före oss i ledet går en liten snygging vid namn Bullen, han är en Cavalier King Charles Spaniel (för er som inte vet så är de små, mjuka och håriga). Efter en stund märker jag på Fisen att hon spanar in honom mer och mer, när de tillslut hamnar en bit framför oss och de försvinner i en kurva så blir hon alldeles till sej och vill efter! Det var hennes "kärlek vid första ögonkastet".. Fisen blev kär! Innan kursen var slut för kvällen så hann de t o m få till en liten avskedspuss i förbifarten.. Supergulligt! 

Något annat jag blev väldigt glad för vid det här tillfället var leken mellan mej och Is! Vi fick köra en inkallning och då hade jag tagit med mej "jack-ludd". Sånt som sitter fast med knappar i huvan.. Som jag nämnt trehundrasjuttioelva gånger förut så jobbar vi med motivering och att komma igång, igår lekte hon som aldrig förr! Jättekul!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback