Hemi vänjs vid att stå i hundgård. Som jag nämnt tidigare är Hemi en hund som hörs. Vill han något så hörs han, är han sur på något så hörs han, är han hungrig så hörs han, ska han leka så hörs han..ja ni fattar. Första dagen i gården gick JÄTTEBRA! Jisses tänkte jag, detta kommer ju gå galant.. 

JAG TAR TILLBAKA DET! 

Hur i hela fridens jävla namn kan det få plats så mycket energi och röstresurser i den där kroppen?! Snart borde han bli hes.. De gånger han är tyst är när någon springer, promenerar, kör förbi. Jag trodde ju det skulle vara tvärtom! Att han skulle skälla ut folk hej vilt men nej då..här skäller vi när det inte finns nåt att skälla på ens. 

Jag blir nog aldrig klok på den där killen alltså..