man försöker skratta, tänka på annat, sysselsätta sej..men var o varannan minut påminns man om känslan o tankarna. jag som "började om" med denna blogg, jag kände mej lycklig o på nåt vis nollställd. jag tänkte att det bara handlar om mina hundar nu, hundarna o min kärlek. men så slås man ner till marken med en käftsmäll, den onda sidan av livet gör sej påmind om att den finns o nu sitter jag här med massa känslor inombords som jag måste få ut. det här är nån slags terapi för mej. egentligen bryr jag mej inte om att någon läser, jag är inte ute efter att få människor till att tycka synd om mej..eller de mina. jag vill bara skriva av mej, för här är mitt ställe, här är jag. ..som för bara någon vecka sen endast handlade om mina hundar. och min kärlek. nu handlar jag om sorg även.

ibland orkar jag inte kämpa o hålla modet uppe. jag orkar inte skratta, jag orkar inte tänka positivt. jag vill bara ge upp. jag har kämpat i flera år nu med att hitta mej själv och min lycka. nedslag efter nedslag har skett, minst en gång om året.. o varje gång handlar det om döden. jag avskyr döden, jag är rädd för döden.

varför kan det inte bara flyta på?