Idag skulle jag vara redig och ta Chiefen på en promenad. Eftersom Is alltid är med mej till stallet så var hon det även denna gång. Jag var i valet o kvalet om att ta den där promenaden med honom just för att Is var med och det kan bli lite körigt med en häst på ena sidan och en hund på andra sidan, vid möte av traktorer eller lastbilar efter vägen..men jag gjorde en chansning, det har ju gått bra förr.
Vi gick inte så långt men vi gick iaf förbi vårt hus där då mister Norris sitter i hundgård, vilket slog mej när vi närmade oss att jag inte har en aning om hur han reagerar på hästar. Mina tankar fortsatte om att hans förra grannar har ju häst så han har iaf sett såna konstiga djur förut..jag valde att prata med honom samtidigt som jag, Chiefen och Is trippade förbi lugnt och stilla. Och alla skötte sej kanon.
När vi efter en stund vände och skulle gå tillbaka till stallet igen så fick Chiefen en ordentlig, jävla utskällning av Norris, Chiefen vart livrädd och springer i cirklar, frustar och stampar, jag släpper kopplet till Is så hon kunde springa undan och inte bli nertrampad, sen försökte jag lugna Chiefen men det gick sådär..att gå därifrån var inte det enklaste, det gick i cirklar i flera hundra meter. När hästkraken äntligen lugnar sej och går nästan som han ska så ska det såklart toppas med en lastbil med släp som slår o låter och därmed var vi igång igen! Jag är glad att han inte trampade ner mej men det var inte långt ifrån, hästen var hysterisk! Halkade i dikeskanten så han gick ner på knä, stampade och trampade som en blådåre.. Men tillslut kom vi av vägen och han kunde andas ut..likaså jag.. Puh! Vilket projekt! Jag var helt skakis och genomsvett, vilket jag upptäckte långt efter jag andats ut. :) 

Ett stort tack till chauffören som stannade lastbilen långt undan oss, när han såg hur jag kämpade med Chiefen. OCH allra mest - världens största eloge till världens bästa hund, Is! Under hela den här biten när jag kämpade med en galen häst så följde hon efter oss sakta men säkert med kopplet släpandes i backen efter sej, hon höll sej stadigt några meter bakom och hade kontroll på situationen, hon släppte oss inte med blicken. Underbara hund, jag är så stolt! 


Foto: www.essfoto.se

Idag tog jag tag i mina funderingar och drog ut Chiefen på stallplanen för att inleda projekt longering! Tji fick jag när det faktiskt gick väldigt lätt, han fattade snabbt vad allt gick ut på. Dock fick jag springa lite lätt brevid honom så det blev träning för både mej o hästen. Duktiga Chiefen, han var så trött efter en kort stund. Så nu blir det mer markarbete för att få upp ett starkare band mellan oss..Chiefen är ju liksom Mathias pålle så att säga. 

I brist på nya bilder får ni nöja er med en gammal. :) 

En öl till matte och tuggben åt hundarna. Fredagsmys i huset!

Idag tog jag o Fisen en promenad in till stan. Vi har ju faktiskt den mest praktiska miljötränings-promenadstråket någonsin, det går en gångväg från stan ut till By kyrka och där promenerar det alla möjliga sorters människor hela tiden. Så idag har vi mött damer med stavar, barnvagnar, hundar och innan vi vände för att gå hemåt tog vi svängen förbi ett dagis. Mycket bra träning för lilla Is. 

I min mail damp det även ner inbjudan till unghundskurs så i början på mars är det dags att åka ut till Sjöbyn igen, väldigt kul! :)

Idag tog vi en promenad in till stan och tillbaka med två av tjejerna i huset - Is och Delilah. Is är verkligen min belöning efter alla kämpiga stunder i livet, hon är superenkel och jag är stolt som en tupp när jag har henne med mej. ..jäkla tjat tänker ni.. ;) 

Solen steker ordentligt när man inte blåser bort och hur underbart är inte det?! Jag älskar våren, bästa årstiden! Allt kommer på nytt, knoppar brister och det mesta får liv igen. Samma här..man kryper ur sitt vinterskal och andas in fräsch luft, växer lite och sträcker ut den arma kroppen man har, möter världen med ett leende och visst blir man lite extra kär på våren? När man kan promenera i solen hand i hand, man värms av både pojkvän o solstrålar. Underbart! 

Nu ska jag fortsätta drömma om vårkänslor samtidigt som jag tar tag i dregeltorkandet..här får man tvätta väggar ungefär en gång i veckan..kul!

Imorgon är det dags för Hovis, sen ska jag beta av och svara på några mail angående medryttare. Jag känner att tiden läggs mer och mer på hundarna så det hade varit skönt om någon kunde hjälpa till med hästarna - det dåliga samvetet har infunnit sej väldigt mycket det senaste..

Idag gick vi över till vår granne på lite kalas, Bengan fyller nämligen 80 år (still going strong)! En av hans systrar öppnade ytterdörren av nån anledning efter en stund och vem smiter inte då in - jo, Morgan. Han gled in som om han vore anledningen till att alla hade samlats. Sen kan ni gissa vad den kvällen gck ut på. Morgan snikade räkor från smörgåstårtan, Morgan snikade grädde från gräddtårtan, Morgan snodde platsen i soffan när någon reste på sej, Morgan tog helt enkelt all uppmärksamhet som gick att få. Det var riktigt kul att se för det lös verkligen om honom, iiiiinga hundar - baaaara Morgan o tusen miljoner ben att åma sej runt o kleta katthår på. Så nu rullar han runt där ute i snön, mätt o belåten som aldrig förr.

Min lilla Fis börjar komma upp sej i ålder..vi är anmälda till kurs i april och denna gång blev det unghundskurs. Jag börjar enna bli en inventarie därute på Sjöbyn känner jag..fjärde kursen nu! Dock har jag inte klättrat högre på karriärsstegen än till unghund..vi får se vart vi hamnar med lilla Is. Hon är en svårmotiverad liten dam men det gör det nästan ännu roligare att träna. Dock är det mest för socialisering, kul att träffa andra hundar o ägare, jämföra lite med andra gentemot vad man själv har i kopplet! Det finns ju så oändligt många olika hundägare, fantastiskt intressant! Förra kursen (valp) så kändes jag o Is som två iakttagande typer i ett hörn, vi gjorde inte mycket väsen av oss..medans andra studsade, skrek, berömde, lekte, skällde o härjade med sina jyckar! Hoppas vi återigen blir ett lika roligt gäng.

Idag har jag tagit mej tid för att läsa lite olika hundbloggar. Jag har verkligen tappat det där med att läsa bloggar och även tappat lusten för att blogga själv. Jag tänker ofta att jag ska skriva ner lite åt mina tappra läsare men när jag väl loggar in o ska till att skriva så vet jag inte vad jag ska berätta om. Det händer väl inte så mycket här i vår lilla värld. 

Däremot fick jag lite lust nu när jag läst runt en del. Men vad ska jag då blogga om, som sagt.. 

Well, jag kan berätta att vi har utökat vår familj! Som alla vet så är det bara jag o mannen i huset som är tvåbenta så det vill säga att det tillkommit ett par fyrbenta med päls. Norris och Delilah anlände för en vecka sen och hittills funkar allt jättebra. För er som inte vet så är Norris pappa till Hemi och även pappa till Trolls kull. (Som för övrigt fyllde 1 år den 29 januari, grattis i efterskott!) Jag är nog mest imponerad av Hemi som har lugnat sej väldigt mycket, håller han på att bli vuxen..?! Han brukar vara väldigt tydlig att tala om vem som bestämmer i huset när det kommer in nya hundar, men den här gången är det som att han inte ens bemödar sej besväret. Lilla Hemi-gubben..han är allt go! 

Is har spenderat ett par nätter hos våran gode vän Sebastian/Lorten/Pösen (kärt barn har många namn). Alla våra hundar älskar honom så jag hade faktiskt ingen ågren alls över att sova utan henne. Hönsmamma som man är och första gången Is är hemifrån så känns det ju lite i hjärteroten. MEN jag överlevde. Så även lilla Fisen. :) Nu snarkar hon ikapp med Trollet i sängen, slitsamt att vara på semester tydligen! 

Det var väl det. 
Pyser iväg..
// Anje.