..för den här gången. nä, jag ska inte ropa hej innan jag är över bäcken men 'ven om allt går bra nu (som jag innerligt hoppas) så kommer det dras igång en vals som heter duga.

jag är så fruktansvärt trött på att vara rädd för att vara lycklig, sådär jättejättelycklig! för det är mitt i de lyckorusen som det alltid händer något, man hajar till o inser hur skört livet egentligen är. man inser att man inte ska ta allt för givet. man inser hur mycket alla betyder för en. man inser att man inte är stålmannen eller odödlig. man inser att man borde ta bättre till vara på allt man är rädd om.

kämpa nu, kämpa! jag vill se dej igen!